Mamma, är jag svensk?

86538-cimg0392

Foto: Moa-Goa och undertecknad i somras.

”Mamma, är jag svensk?”, frågar 8-åriga Moa sin mamma Eva.

Moa bor med sin bror Max, pappa Magnus från Malmö och mamma Eva (min syster) i Tustin i Kalifornien. Hon är född i USA och har aldrig bott i Sverige. Hemma pratar alla svenska, även om barnen ofta leker med engelska som gemensamt språk.

När Moa frågar vilken nationalitet hon har, svarar Eva att hon är amerikan, men att hon är en svensk amerikan. När Eva återger diskussionen på sin facebooksida svarar en utlandssvensk väninna att så skulle hon ALDRIG svara, och att hennes barn är svenskar också. Detta får mig att kontra att mina barn är svenska kanadensare eftersom de är födda här och har en kanadensisk pappa. Jag inbillar mig att det är så mina barn upplever det, trots att vi aldrig diskuterat det. Vi verkar alla tre ha en uppfattning om vad barnen borde känna.

Morgonen efter sitter Thor vid frukostbordet och äter cheerios. Jag kan inte låta bli att fråga om han känner sig mest kanadensisk eller svensk? Min lille professor ritar en osynlig cirkel i luften med skeden medan han funderar på svaret.

”Jag känner mig som båda”, säger han säkert efter en lång tankepaus. Jag hajar till och blir förvånad, utan att kommentera.

Den finska psykologen Pirjo Ouvinen-Birgerstam definierar personlig identitet som individens medvetenhet om och upplevande av sig själv som en bestämd och unik person i ett eget historiskt och socialt sammanhang. Jag skulle vilja lägga till kulturell situation. Om ett barn pratar svenska, har mycket kontakt med Sverige och firar många svenska traditioner ter det sig logiskt att det utlandssvenska* barnet upplever sig som svenskt. Psykologen Yvonne van de vis Kaufmann beskriver i sitt examensarbete vid Stockholms Universitet också barn som upplever sin kulturella identitet som den som föräldrarna har, trots att de inte har goda kunskaper i föräldrarnas språk. Man kan alltså som utlandssvenskt barn uppleva sig som svensk även om man inte kan svenska speciellt väl.

Thor tycker att han är svensk OCH kanadensare. Inte svensk kanadensare vilket jag antagit. Moa är inledningsvis osäker eftersom hon lever i en helsvensk familj utomlands. Men efter att Moa frågat mamma vilken nationalitet hon har berättar hon för sina föräldrar att hon ska flytta till Sverige när hon blir stor, läsa till veterinär och gifta sig med en svensk. När mamma frågar varför svarar hon att det är för att Sverige är bäst, eftersom det finns snö där. Eva kan inte låta bli att påpeka att hon och Magnus i så fall kommer att sakna henne, varpå Moa utan att blinka kontrar med att de kan hälsa på henne på somrarna. Det samtalet ger mycket information om vad hon upplever som sin kulturella identitet och var hon hör hemma.

Har du frågat ditt barn vilken nationalitet han eller hon känner att de har? Gör det, både jag och min syster fick en annan uppfattning om vad våra utlandssvenska barn känner sig som.

Barn är smarta och vet oftast bäst själva vilka de är.

 

*Kommentar tillagd den 12 december 2014: Moa och Thor är alltså inte utlandssvenska barn som jag trodde i 2012, utan räknas till svenskättlingarna. Detta trots att de växer upp i en delvis svensk miljö utomlands. Etiketter på barn är kanske inte viktiga, men eftersom jag konstant diskuterar barn med svensk aknytning som lever utomlands känns det rätt för mig att veta vad de riktiga begreppen är, även om ordet ”svenskättling” känns främmande för mig. 

Annonser


Kategorier:Flerspråkighet, Utlandssvensk

Taggar:, , ,

3 replies

  1. Hejvi är två svenska föräldrar och barnen har svenska pass (sonen är även brasiliansk medborgare), men de har aldrig bott i Sverige. De ser sig som svenska även om deras kompisar här i Spanien tycker de är amerikaner, eftersom vi bott där de senaste 7.5 åren. Det viktigaste är nog att man pratar med barnen om det här, så de känner sig som NÅGOT. Får en identitet.

  2. Hej!Roligt att läsa din fina blogg och det intressanta inlägget om dubbla identiteter. Jag måste fråga mina barn hur mycket av dem som är svenskt respektive engelskt när det gäller identitet:-)

  3. Hej! Fann din blogg genom Swea ett tag sedan. Mitt namn er Elin, har bott i USA under de senaste 12 oren. Jette roligt att lesa om allt du skriver, trots att jag ann so lenge inte har barn sjelv. Har en barn skotar utbildning ifron Sverige, har jobbat med barn under en massa or och har numera en Masters i Occupational Therapy. Jag forstor att man som Mamma och Svenska kommer att "be faced" med vissa svorigheter do man bor utomlands och gift med nogon som inte er Svensk. Jag tycker det er intressant att lesa hur andra hanterar detta med att fora vidare en bit utav "sig sjelv". Skrev senast i morse om detta subjekt po min blogg, so det var rett roligt att se du skrivit om detta med!:-)Jag forstor att alla er olika och ser po saker po olika sett. Dock so hade jag, om jag varit din syster, svarat till mitt barn att hon er Svensk, men Amerikansk medborgare, do hon er fodd her. Helt klart, utan tvekan do boda foreldrarna er Svenskar. I min osikt blir man inte Amerikan, bara for att man er fodd her. Precis som man inte blir Turk, bara for att ens foreldrar bor i Turkiet do man fods. Hade dock din syster varit gift med en Amerikan so hade barnet varit en Svensk Amerikan.Precis som jag ser att dina barn er Svensk Kanadensare. Det jag skrev po min blogg er att det oftast er upp till foreldrarna. Om de ler barnen om sin bakgrund, so kommer det kennas som att de er Svenskar vs om de inte ler sig nogonting om sin bakgrund och dermed kommer kenna sig som en Amerikan eller Kanadensare, i ditt fall. Precis som din research states. Verkligt intressant det der….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: