Men du, du SKA väl börja jobba någon gång?

Jag jobbar inte. Eller ja, mina svenska vänner tycker inte det. Min nordamerikanska omgivning klappar mig på axeln och säger förstående, ”There is no harder or more important job than being a mom.” Som alltid i Nordamerika är genusindelningen strikt indelad. Jag tror knappast de få hemmapappor som finns här får höra samma sak om hur viktig pappan är.

Mina filurer.
Själv upplever jag att jag har ett krävande schema och arbetar relativt hårt. Inte lika hårt som när jag var i karriären, det erkänner jag, men jag är frekvent stressad och oftast helt slut när jag går och lägger mig.  Eftersom det inte finns så många heltidsdagis med utbildade pedagoger, allergianpassade lokaler med serverade måltider som planerats av kostekonomer för att motsvara de nordiska näringsrekommendationerna hamnar många aspekter av barnens utveckling inom mitt ansvarsområde som förälder. Jag inbillar mig att jag spenderar mer tid att oroa mig för om barnen får i sig alla näringsämnen och utvecklas socialt, än om jag hade bott i Sverige. Detta med tanke på hur lite tid barnen går i den förberedande förskolan (eg. två och halv timme om dagen för 3-5 åringar i sk pre-school), och hur lite tid de har att leka i grundskolan med det akademiska fokus som råder med relativt lång schemalagd tid. Om jag hade haft tillgång till den enormt ansvarstagande välutvecklade apparat som den svenska förskolan och grundskolan innebär, hade jag antagligen oroat mig mindre eller för andra saker.


Efter denna lite försvarande inledning till min livsstil som hemmavarande förälder (som inte direkt var planerad, mest en slump) vill jag beskriva hur min livsstil provocerar min svenska omgivning när jag är hemma.

En sommar satt jag på en fest i Sverige med ett gäng människor som var vänner till en vän. Jag introducerades på ett vänligt och skämtsamt sätt som lyxhustrun från Kanada. Jag log och höll med, eftersom det är lyxigt att ha föremånen att få mycket tid tillsammans med sina barn. Men efter att skämten och gliringarna dött ner började en av männen förhöra sig om vad jag egentligengjorde på dagarna? Jag försökte förklara hur mycket tid som krävs av en hemmavarande förälder i Nordamerika de första fem åren av barnens liv när aktiviteter sällan upptar mer än 1-2 timmar åt gången. Däremellan blir det körning mellan aktiviteter och träffar uppblandat med matlagning. Dessutom blir det en helt annan typ av städning med ett eller ett par barn hemma som leker vilt hela dagen eller som målar, ritar och klistrar. Beroende på hur jämställd man klarar av att vara i en relation där mannen är den som tjänar pengar och kvinnan har ansvaret för barnen kan man få ledigt en del av kvällen, men detta är ingen garanti. Ingenting av det man måste göra som hemmamamma är speciellt svårt, men det är tidskrävande.

Mannen såg frågande ut, som han antingen ifrågasatte hur mycket tid jag egentligen lade på något av det jag beskrev, eller om jag ljög och oftast låg hemma och åt chokladpraliner medan jag tittade på Ellen. Han verkade till slut bestämma sig för det sistnämnda. I slutet av middagen, efter en lång paus i vår konversation böjde han sig fram och frågade bekymrat helt apropå:

”Men du, du skaväl börja jobba någon gång?”
Annonser


Kategorier:Jämlikhet, Sverige, Utlandssvensk

Taggar:, ,

7 replies

  1. Hej Lena, kul att lasa om din upplevelse. Haller med dig att det ar ett heltidsarbete att vara hemmmamamma. Jag upplever ocksa att det ar "lyx" att kunna fa valja att uppfosta,leka och njuta av tiden tillsammans med sina barn dagligen istallet for att endast se dem ett par timmar/dag. Hejja alla hemmamammor!

  2. Hej Lena! Känner igen situationen mycket väl. Mina flickor är födda med sex års mellanrum så det blev ganska många år av just dessa viktiga uppgifter, samtidigt som jag arbetade deltid för min man och lyckades studera in en universitets examen. Skulle inte vilja byta mina 'hemmaår' mot tillgång till heltidsdagis där stressade föräldrar kan lämna sina barn – må så vara hur tryggt, välordnat och pedagogiskt – tidigt på morgonen och hämtar dem med dåligt samvete vid middagstid. (Nu talar jag om stressade Stockholms-föräldar, där för övrigt de flesta verkar för stressade för att njuta av livet!) Men nu, när jag har varit i Sverige i ett tag och försökt hitta ett arbete, har jag varit uppe emot just den typen av personer som undrar: Vad har du gjort hela livet? Kan hon verkligen klara av något när hon inte haft ett riktigt jobb på 20 år! Kan vi lita på att du verkligen vill arbeta? Hmmm…

  3. du har träffat mitt i prick igen Lena!detta fàr jag oxà höra varje gàng jag är hemma i sverige… jag har slutat diskutera, säger bara att de fà dagisplatser som finns i schweiz kostar skr 700.– per dag o barn o att jag knappast skulle gà med plus om jag jobbade o betalade dagisavgift. dà förstàr nog alla vad jag väljer :-)det lustiga är att jag blir hyllad som hjälte när jag dyker upp i sverige ensam med mina 2 barn i 2 veckor, för det erkänner dom flesta att dom inte är vana vid att själva ta hand om sina barn fràn morgon till kväll. att dessutom flyga dit ensam oxà… att vara hemmamamma till en 7-àrig autist o en 3-àrig trotsig kille är definitivt ett heltidsjobb. särskilt när man använder den lilla "lediga" tid man har till att ringa o diskutera med olika departement o skolverk etc. jag kallar mig numera för manager i ett litet familjeföretag 😉

  4. Hej . Man blir ju lite lätt sur när man läser detta. Själv är jag lyx hustru! Har 2 flickor , 2 och 3 år gamla. Bor på gränsen till "outback" Australia och min make jobbar i gruvindustrin, som många andra här. Vi bor här pga min mans karriär. Själv har jag gett upp min för att ta hand om familjen men hoppas på att ta upp den igen när vi flyttar till civilisationen och tjejerna börjar skolan. Visst har jag det jättebra på de flesta sätt, ekonomisk,vänner,barn och man men ibland finner jag att jag tappat bort mej själv. Min identitet var väldigt mycket relaterad till mitt yrke och jag känner mig lite lost… Jag känner igen mej i att när vi kommer hem till Swe är jag bara en hemmafru. Många i Swe relaterar ens yrke till vem man är lite för mycket tycker jag. Här i Aus är man guld värd som hemmafru! Har tjejerna på dagis en dag i veckan vilket de älskar och det ger också mej en dag för bara mej. Ta hand om dej och fin fina familj! T

  5. Visst ar det som du sager. Jag har tva pojkar 6 1/2 och 3 och bor i Kalifornien har varit hemma mamma sedan min alsta foddes. Fran borjan var jag inte saker pa om jag ville vara en hemma mamma men nar min aldsta var 5 manader och det var dax att ga tillbaka till jobbet da ville jag inte ville inte lamna honom med nagaon frammande manniska bara sa jag a upp mig och ar valldigt nojd med mitt beslut. Men visst sa fragar vanner och bekanta nar jag ar hemma i Sverige pa sommaren om jag inte skall borja jobba snart. Mitt svar ar oftast att just nu har jag inte tid att jobba vi far se nar min yngsta borjar skolan da kanske jag borjar tanka pa det men da behovs det ju faldrar som hjalper till i kalssrummet sa jag kanske inte har tid att jobba da heller. varfor stressa om att ha ett jobb nar familjen klarar sig bra anda. Vi har lugna mornar och jag kan vara dar nar mina barn behover mig utan att fa daligt samvete over att nagot jobb skall hinnas med. Jag tror att varan familje livs kvalitet ar battre an om vi hade botti Sverige med tva jobbande foraldrar som bollar runt med att fa all barn passning att fungera. Visst hade nog barn ansvaret varit mer jamnstallt men jag ar helt OK med att det ar min man som tjanar pengarna for det ar mitt val jag ar utbildad och kan jobba om jag vill jag har bara valt att inte jobba for stunden. KramMia

  6. Lycka till med jobb sokandet. Hoppas att du sa smaning hittar ett jobb som du kommer att trivas med och att du kommer att jobba med folk som respekterar till livs val.KramMia

  7. Hej Lena! Du träffar mitt i prick. Jag känner igen mig så mycket i den stress och det flängande det kan bli mellan alla dessa "småaktiviteter" man tar sina barn till för att de måste ut och träffa andra när de är hemma med bara mig. Ibland kan jag känna att det är löjligt och borde inte vara möjligt att vara stressad för jag är ju "bara" hemma men precis som du säger så är det allt in och ut och att det faktiskt blir stökigare med barn hemma som ska aktiveras stämmer ju också, fast det hade jag aldrig tänkt på.Jag har varit hemma i 6 år sedan min äldsta dotter föddes, hon går nu i skolan och jag är hemma med min snart 4 åring. JAg slussades sakta in i att vara hemma/ej yrkesarbetande när jag flyttade till Australien, för först så studerade jag ett år och påföljande år så väntade jag på uppehållstillstånd och sedan kom barnen. Hade nog inte planerat att stanna hemma men åren har bara rullat på och jag har trivts bra. Nu börjar jag känna att det är dags att snart ge sig ut i yrkeslivet igen, när båda tjejerna är i skolan, vilket är två år till hemma.Har inte fått så många kommentarer i Sverige om att jag är hemma men jag har oftast hunnit kontra med att dagisplats är dyrt och man behöver jobba heltid för att få det gå ihop och då kan det nästan kvitta. Man lär sig att uppskatta mycket som finns i Sverige men jag skulle ändå inte vilja byta till ett lämna på dagis tidigt och hämta sent liv med all den stress som alla får uppleva då. Jag gillar detta liv även om det ibland är jobbigt att vara med sina barn så mycket men man kan alltid ta "ledigt" en lördag och åka iväg med en kompis någonstanns och låta mannen vara hemma och vara ensam med barnen så orkar man vidare igen.Anette 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: