Humor underlättar allt, även språkinlärning

Ibland tjatar jag. Nu ser jag alla mina vänner och familjemedlemmar framför mig med hakan i knävecken och ett stort frågande uttryck i ansiktet. Säkert med tanken ”men inte du, Lena, du tjatar väl aldrig?”

Yeah, right.

Oavsett, jag tjatar. Speciellt på mina killar Thor & Wilde. Har du hängt upp jackan/satt in skorna i skohyllan/tagit bort tallriken från bordet/borstat tänderna/lagt tillbaka leksaken där du tagit den, vad säger man nu? (jo, tack), varför ligger den här, kan du låta bli den, kan du vara snäll att låta bli att slå din bror och var har du lagt den? Favoritfrågor som dagligen och ibland timmesvis ställs till mina barn.

En enda positiv sak med mitt envisa tjat är att det också kan användas när jag lär dem svenska.

Dialog vid frukostbordet i morse.

Wilde: ”Mamma, jag förglömde den.”

Jag: ”Ja Wilde, du glömde den.”

Wilde: ”Mamma, jag förglömde den.”

Jag: ”Ja Wilde, du glömde den.”

Wilde: ”Mamma, jag förglömde den.”

Jag: ”NEJ Wilde, du glömde den!”

Wilde: ”Mamma, jag glömde den.”

Yay!!!!! Så många omgångar av tjat tar det ibland innan det blir rätt. Stackars Thor & Wilde, de kommer säkert att bli traumatiserade av en mamma som aldrig lyssnar på vad de säger, utan bara på hur de uttrycker sig.

Ibland behöver man inte tjata eller repetera. Luciavisor och andra svenska sånger får vi traggla när vi lär ut dem. Men om något är kul, då går det hips, vips, supersnabbt. Som en ny (för oss i alla fall) version av ”Bä bä vita lamm”.

Den här sången hörde Thor & Wilde tre gånger innan de kunde den perfekt! Och med tanke på att de är 4 och 6 år och är jätteroade av allt som har med toalettbesök att göra så kan man förstå varför.

Fast jag måste erkänna. Jag fnissade också när jag hörde den här versionen.

Annonser


Kategorier:Flerspråkighet, Kanada, Svenska, Utlandssvensk

Taggar:, , , , ,

2 replies

  1. Jag tjatar också. I stockholmsförorten där vi bor är det många som har problem med omvänd ordföljd på svenska. Vår son är den enda enspråkiga svensken i sin klass, så han tar efter sina klasskamrater:"Mamma, och sen… vi gick till skogen och då…""Ja, sen GICK NI till skogen, vad hände då?Jag avbryter också precis som du. Lyssnar på HUR han säger det, inte vad… På dagis här lär barnen denna sång av varandra: "Bä, bä, vita lamm, gick på restaurang. Gissa vad hon gjorde, bajsa under bordet- då kom polisen och gjorde samma sak! " (Prutt, prutt, med munnen)

  2. Haha, underbart! Intressant att man har samma svensktjatfenomen i Stockholm. Mina barn vänder också på ordföljden precis som du beskriver pga av att engelskan har den ordföljden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: